31 maj: Delamere Forest-Chepstow

Carin och jag reser tillsammans söderut och hamnar till sist i den walesiska staden Chepstow, det är den sista dagen i maj månad, en förtrollad dag i en underbar stad. Så känns det i alla fall.

 ( "Gud, vad jag tycker jag känner mig mycket äldre nuförtiden!" Skriver författaren, troligen 20 år gammal då, i en randanmärkning.)

"Här var jag förlagd när vi bombade Tyskland under kriget."

Föraren får väldigt bråttom, för 1970 stänger alla pubar i Storbritannien klockan två.

"Carin kommer gående, i klänning och vackrare än någonsin."

"Och sommaren kom drivande in med kvällsbrisen och fanns överallt." Men Lasse och Gunilla kommer inte.

"Carin kunde fortfarande inte sjunga 'To care at all', men å andra sidan var hon fortfarande vackrare än någonsin."

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

3 juni: Tonyrefail-Cheddar

Bild
  Vi lämnar Wales och tar oss (inte utan möda) till en av Englands kändare små orter, vars ost inte alls ser ut som man skulle kunna tro. Carin tröttnar på fotvandring. Ut ur Wales, över Severn och genom Bristol. "Bara 3½ miles till Cheddar." "Jag går inte längre." "Men du måste." "Men jag vill inte."
Läs mer

5 juni: Cheddar-Bridport

Bild
  Efter att till sist ha lyckats lämna Cheddar tar jag mig ned till England sydkust, till Bridport, där jag oväntat återser Carin och Gunilla på vandrarhemmet. När jag köper en dricka på en bensinstation, har jag äntligen lite tur med liftandet. Jag läser i Melody Maker vad popstjärnorna tycker inför det engelska valet. "Your friends are alreay here". Återseende i Bridport.
Läs mer

19-30 juni: London-Isle of Wight-Bath-London-hem

Bild
  Efter att ha avbrutit krönikeskrivandet ungefär när jag blev ensam kvar, beslöt jag mig ändå en tid senare att försöka skriva färdigt historien.  Det lyckades jag inte med. Men jag kom i alla fall fram till Isle of Wight igen. På midsommarafton.  Målet var att överleva fram till 29 juni på mindre än ett pund om dagen. Jag hade ju från början tänkt mig att åka hem 17 juni, nu blev det 29 juni i stället, eftersom jag bestämt mig för att vara med om mitt livs största äventyr, rockfestivalen i Bath.  "Tid var det jag hade. Pengar var det jag inte hade." "Helt ovetande om att det är midsommarafton och att Carin och Gunilla är på väg till Öland."  Vad vet Odd idag, 2020, 50 år senare, om vad som hände därefter? Ja, ganska lite, det mesta har jag glömt, men lite grann har fastnat av allt som hände och inte hände de där tio dagarna.   19-24 juni: Bodde jag på vandrarhemmet i Sandown, Isle of Wight. Mitt enda mål var att förbruka så lite pengar ...
Läs mer